Ditt liv är ditt budskap

Micael Nilsson, Korskyrkan, Borås, den 12 februari 2017

När Maria och jag den 4 januari i år passerade ett viktigt vägmärke, det var då nämligen 30 år sedan vi välkomnades som pastorspar in i vår första församlingstjänst, kände vi behov av att stanna upp, fira och tänka efter. En av konsekvenserna av detta ”eftertänkande” blev med tiden fyra predikoteman under denna huvudrubrik: ”4 saker jag lärt mig under 30 år som pastor”. De tre första har jag redan klarat av. Och nu har jag kommit fram till den fjärde och sista punkten på min lista: ”Ditt liv är ditt budskap”.

Några ord från Judas

Återigen, det viktigaste en predikant gör är att låta dig möta bibeltexter, så låt oss börja där. Men först måste jag utfärda en varning till känsliga lyssnare. Det finns ett uttryck i det svenska språket. Man talar ibland om en så kallad ”kall avrivning”. En kall avrivning är när man skrubbas ren med en handduk med som först doppats i iskallt vatten. Det låter lite som en tortyrmetod. Man anar svenska barns lidande genom historien bara genom själva ordet, inte sant?

Den här bibeltexten, som skrevs av Jesu halvbror Judas, (d.v.s. inte av den Judas som förrådde honom) är en kall avrivning. Judas brev hör inte till de mest citerade, kanske för att mötet med hans text tidvis känns som ett möte med ett slags ursinne, eller som en kall avrivning.

Nu finns det dock ett skäl till detta. Judas tar strid, men inte för sig själv, utan för andra. Judas står upp mot maktmissbrukare och till försvar för enkla små människor som utsatts för deras ledarskap. När du förstår det blir det kanske också lättare att ta till sig det han skriver. Så… då är du varnad. Låt oss nu läsa vad han skriver om dessa hårdhänta män, Nya Levande Bibeln: ”dessa män hånar och förbannar sådant som de inte förstår. De bär sig åt som djur som gör precis vad de har lust till. De förstör sig själva. Ve dem! De följer Kains exempel och går i Bileams fotspår. Kain mördade sin bror och Bileam gjorde vad som helst för pengar. Och liksom Kora gör de uppror mot Gud. Men precis som han kommer de också att gå under. De är farliga för er… De är som moln över torra marker som lovar regn utan att ge något. De är som fruktträd utan frukt vid skördetiden… De går omkring och strålar som stjärnor, men… De sätter sig själva högst, och om de visar respekt för andra, är det bara för att själva dra fördel av det… De orsakar motsättningar och har världens ande i sig, inte den helige Ande som bor i er.”

Oj, vad han tar i! Språket är mustigt och bilderna staplas på varandra i snabb takt. Jag värjer mig först, fram till dess jag påminner mig om att också jag har suttit ner med människor som berättat tragiska berättelser; berättelser om hur de blivit körda med och överkörda av maktmissbrukare; berättelser om hur de krympts och kanske stympats för livet. Och när jag har hört dem, som kommit med sina sköra hjärtan i sina händer, och försiktigt vågat anförtrott sig åt någon, kanske t.o.m. åt en kyrka, men blivit misshandlade istället för hjälpta… då har jag förstått Judas. För ibland måste man stå upp för andra och säga stopp när människor far illa. Som Astrid Lindgren låter Jonathan säga i berättelsen om Bröderna lejonhjärta: ”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”

Det är också intressant att läsa inledningen av Judas brev, vers 3: ”Älskade vänner, jag hade tänkt skriva ner några tankar till er om den frälsning som Gud har gett oss. Men nu känner jag att mitt brev i stället bör bli en uppmaning till er att med all er kraft kämpa för den sanning som Gud en gång för alla har gett till sitt folk.” (NLB)

Det verkar som om Judas tänkt skriva ett annat brev, ett underbart brev, om nåd och frid. Men nu måste han släppa det, lägga om kursen och istället ta strid för människor han älskar. Jag tänker att varje predikant med tiden vet något om detta, d.v.s. om hur det är när det vänder, när man får lägga bort sina idéer, bara för att Guds Ande vrider tanken och blicken åt annat håll. Så heder åt Judas som vågade.

Tre namn. Tre män. Tre liv. Tre budskap.

Men vad säger han då, närmare bestämt? Jo, han beskriver mästermanipulatörer. De behärskar ordkonsten och kan få andra med sig genom sin retoriska skicklighet. Men de liknar Kain, Bileam och Kora.

”Ditt liv är ditt budskap.” Är det inte intressant att se hur Bibeln använder detta pedagogiska grepp här? ”Ditt liv är ditt budskap.” Tre namn. Tre män. Tre liv. Tre budskap.

Jag vet inte om du kan den bibliska historien. Låt mig hjälpa dig. Först Kain, som var avundsjuk på sin bror och därför dödade honom. Sedan Bileam, en man som sålde ut sin övertygelse för pengar och sist Kora som gjorde uppror mot Mose, tydligen för att själv få bli ledare. Moses var den ledare Gud valt. Kora var en självutnämnd profet.

”Ditt liv är ditt budskap.” Alltså tar Judas fram tre män ur historien för att beskriva drivkrafterna hos dem som nu missbrukar makten och gör människor illa i den första församlingen. Det han säger här är alltså att avundsjuka (Kain) eller försök att tjäna pengar på andra (Bileam) eller behovet att hävda sig själv, eller uppror (Kora) är väldigt farliga drivkrafter, inte minst i en församlingsledares liv.

Lyssna på ord eller studera liv?

Genom historien har kyrkan gått fel många gånger p.g.a. att vi lyssnat till ord istället för att studera liv. Sunda församlingar har blivit sekter när vi låtit oss bländas av kraftfulla personers karisma istället för att pröva frukten i deras liv. För det är farligt när karisma blir viktigare än karaktär. Det är detta Judas skriver om när han säger att dessa män är som torra moln i öknen, d.v.s. man ser molnet och hoppas på regn, men det bara drar förbi, vilket betyder att de lovade så mycket de aldrig höll.

De bar heller ingen frukt, menar Judas.

Kyrkan skulle ha besparats så mycket lidande och söndring om vi bara lyssnat till det där med frukt. Men tyvärr har vi i vår förhoppning av att hitta snabba lösningar, andliga quick-fix, ofta, i vår rastlöshet hellre lyssnat till dem som haft störst lyskraft än dem som burit mest frukt. Fast Jesus är glasklar på den punkten, Matt 12:33: ”på frukten känner man trädet”.

I dessa ord säger Jesus att du inte bara ska lyssna på ord eller bländas av människors lyskraft. Du måste också studera frukten i och av deras liv. Hur ser deras påverkan ut? Får dessa män eller kvinnor andra att växa och må bra, eller lämnar de ödeläggelse i sina spår?

Jag anar att vi står inför en prövning här. Den väckelse-längtande församlingen blir ofta rastlös. Ibland blir hon då ett lätt byte för självutnämnda profeter. Och därför måste profeten prövas. Men det räcker inte med att du prövar orden eller storleken på en rörelse, för Jesus säger i Matt 7:22-23: ”På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte.”

Resultat och rörelse kan många visa upp, men vi har sett stora rörelser i historien som inte visat upp god frukt i förlängningen. Alltså säger Jesus: ”på frukten känner man trädet”. Och därför måste profeten prövas på sin frukt, och aldrig bara på sina ord. Judas skriver då om de män han nu ställer till svars, och den frukt deras påverkan burit: ”De orsakar motsättningar.”

Exakt samma tanke kommer igen i den här texten från Hebr 13:7: ”Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er, se på vad deras liv förde fram till och ta efter deras tro.” Se på vad deras liv ledde fram till. Varför? Jo, för att ditt liv är ditt budskap. Det räcker inte med att vara bra med sina ord. Någon sa: – Ditt liv kommer antingen att stryka under eller att stryka över dina ord.

Kyrkan behöver inte bättre retoriker i första hand. Nej, det kyrkan behöver i första hand är ärliga lärjungar som kämpar sin kamp med att själva försöka följa Jesus, kanske på en smal väg, genom en svår tid. För bara den som i första hand är en lärjunge är också en trovärdig ledare.

Rätten att pröva allt

Maktmissbrukarna i Judas brev beskrivs som kometer. Tyvärr är detta också en av de saker jag tvingats lära mig under mina 30 år som pastor. Jag har sett många kometer… hört många vackra ord och mött många lysande personligheter med stark karisma… men med ihålig trovärdighet. Kometer som lyste starkt en tid.

Jag uppmanar dig att behålla ett sunt kritiskt tänkande. Låt ingen utsätta dig för något som känns fel för dig, även om han eller hon skulle försöka skriva under sina egna åsikter med Guds namn. För saken är bara så här enkel: Så gjorde aldrig Jesus. Och det gör han inte nu heller. Jesus kräver aldrig av dig att du ska ge upp din uppriktighet eller avsäga dig din rätt att pröva det du är med om.

Också Paulus skriver, 1 Thess 5:19-21: ”förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra…”

”Vi predikar inte oss själva”

Detta är en av de viktigaste saker jag lärt mig under mina 30 år som pastor. Om någon lärt mig detta tidigare hade det bevarat mig många svåra upplevelser. Men nu ska detta absolut in på topp 4 listan. ”Ditt liv är ditt budskap.” D.v.s. det betyder inte att du ska predika dig själv, 2 Kor 4:5: ”Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull.” (SFB)

Detta är viktigt, för predikanter kan sannerligen börja predika sig själva, sina egna åsikter istället för Guds ord, när hans eller hennes uppgift istället är att vara förvaltare, förmedlare och översättare av Guds ord. För du klarar dig bra utan mina åsikter om allt, men du går under utan Guds ord. Så måtte vi kunna säga detsamma, ”vi predikar inte oss själva”.

Nej, att ”ditt liv är ditt budskap” betyder för mig att mitt liv måste vara ett med mitt budskap, åtminstone så långt det är möjligt i en ofullkomlig människas liv. Som Paulus skriver det, Fil 3:17: ”Ta mig till föredöme allesammans, och se på dem som lever efter det exempel vi har gett er.”

Jag tror inte att jag är fullkomlig, som du hört och förstår. Paulus trodde inte heller att han var fullkomlig. Det är inte alls det det här handlar om. Nej, det handlar helt enkelt om att man inte kan leva på ett sätt och predika på ett annat. Det står om Jesus i Johannesevangeliets inledning, Joh 1: ”Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet… Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.”

Vad betyder det? Jo, det betyder att vi inte vet – eller kan veta – vem Gud är. Och ord inte räcker för att vi ska förstå. Därför kom Gud själv. Jesus lever ut en förklaring av vem Gud är. Som Jesus är sådan är Gud. Som Jesus bryr sig om människor bryr sig Gud om oss. Som Jesus förlåter förlåter Gud. Som Jesus helar helar Gud. Som Jesus tar sig tid för att undervisa och förklara vägen för lärjungar tar sig Gud tid med dig. Jesus är Guds självpresentation, inte bara svart på vitt i bibeltext utan också i kött och blod som människa.

Brev från Jesus

På samma sätt vill Gud nu att ditt liv ska få representera och presentera Jesus för din omgivning. Det finns en underbar bibeltext om det, 2 Kor 3:3: ”Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött, på människohjärtan.”

Här är Paulus idé: Du är ett brev från Jesus till de människor du möter. Kanske inte att så många av dina vänner läser Bibeln, men en sak är säker, de läser dig!

Om dina vänner vet att du är en kristen så kommer de att försöka läsa vad det står om Jesus i ditt liv.

Låt oss göra ett intressant experiment. Jag säger ett namn, så får vi se vad du omedelbart tänker på. Om jag säger Idi Amin, Stalin eller Hitler… tänker den som minns på våld och terror. Om jag säger Nelson Mandela eller Desmond Tutu tänker många istället på Sydafrikas försoningsprocess. Om jag säger Gandhi tänker du kanske på icke-våldsprincipen. Det är särskilt intressant, eftersom just Gandhi sa en gång ”Mitt liv är mitt budskap”.

Bibeln är också full av exempel på hur namn fått stå för någonting. Om jag t.ex. säger Judas står namnet för förräderi, medan namnet Petrus, som lärjungen Simon får av Jesus, står för något klippfast.

Jag gör ytterligare ett försök och säger Moder Theresa. ”Säg det första ord du tänker på efter namnet” har jag sagt till mina lyssnare vid ett antal föreläsningar, och efter hennes namn är det nästan alltid samma ord som återkommit, nämligen ordet ”barmhärtighet”. Vilket är en fantastisk sak, inte sant? Tänk att kunna leva ut sitt budskap så tydligt att direkt du hör hennes namn så tänker du omedelbart på barmhärtighet! Håll med om att det här är tankeväckande. Så… om jag nu istället skulle säga ditt namn vad tror du att människor i din omgivning tänker på?

Låt oss fundera lite till på det där. Om du nu är ett brev från Jesus, vad vill du då att människor ska kunna läsa där?

Jag vill att det ska stå någonting i mitt liv om en barmhärtig Gud, som ger små människor nåd. Jag vet inte varför så många genom historien tyckts uppfatta det som att kristna tror sig vara bättre, mer präktiga än andra. Är det vad man fortfarande läser så river vi det brevet och skriver om det, för i mitt brev kan inget sådant stå. Där måste det istället handla om att Gud har varit god mot en mycket ofullkomlig och alldeles för liten människa, av ingen annan orsak än av nåd.

Jag vill dessutom att det ska stå någonting i det där brevet om att det lönar sig att söka Gud. I 40 år och mer än så har jag sökt Gud. Jag har försökt förstå hans vilja och jag har försökt att följa den. När jag misslyckats har jag istället försökt var ödmjuk, bekänt min synd och börjat om igen. Det har inte alltid gett utdelning på kort sikt. Men det har varit en långsiktigt hållbar investering, så att jag kan säga, att om jag vore 13 år igen, och satt på den där hårda träbänken i det där gamla gistna mötestältet och än en gång, som då, utmanades att be min frälsningsbön, nu när jag 40 år senare vet vad jag då inte visste, d.v.s. vad denna bön skulle leda fram till, så skulle jag tveklöst be den igen, d.v.s. be Jesus komma in i mitt liv, bara för att han är och förblir mitt livs stora vackra plus.

Hur ska detta gå till?

Sist: Hur ska mitt liv kunna bli ett brev från Jesus?

Här är svaret: Låt Gud skriva ditt brev.

I onsdags läste vi detta löfte vid vår morgonbön, från Jesus till kyrkan i Apg 1:8: ”när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen…”

Detta är Svenska Folkbibelns, och de flesta andra Biblars sätt att översätta den här texten. Bibel 2000 skriver istället ”och ni skall vittna…” Det finns en viktig nyans här. Vittna är ett verb, något man gör. Men ”vittne” är något man är.

Och så vill jag läsa det, d.v.s. när Guds Ande kommer in i ditt liv visar det sig inte bara i att du börjar göra en massa nya saker, utan framförallt i att du blir något nytt.

Jag ska försöka säga det enklare: Ska man kunna se Jesus i ditt liv måste Jesus få finnas i ditt liv. Ska man kunna läsa något om honom i ditt livsbrev så börjar det med en enkel bön: ”Jesus, kom in i mitt liv. Bli min Frälsare och Herre.” För när han väl kommit in i ditt liv kommer han snart också att börja komma ut ur ditt liv.

”Ditt liv är ditt budskap.” D.v.s. på något sätt måste det hålla ihop alltihop. Jesus sökte inte talare. Han sökte lärjungar. Så, jag antar att det är så det går till. Vi släpper in Jesus och lär känna honom, och så låter vi Gud skriva nästa kapitel, inte med bläck utan med sin Ande.

”De orsakar motsättningar och har världens ande i sig, inte den helige Ande som bor i er”, skrev Judas om dem som bara hade ord. ”De orsakar motsättningar.” – På frukten ska trädet kännas, säger Jesus. Så var uppmärksam på dem som ständigt skapar motsättningar.

Men… framförallt… för visst måste väl detta vara det stora och kvarblivande hos oss efter att ha läst dessa ord: ”den helige Ande som bor i er.”

Här är hoppet, och något av det mest häpnadsväckande som sagts om dig: Guds Ande bor i dig!

Bor… d.v.s. Guds Ande kommer inte bara på besök då och då. Guds Ande bor i dig, just nu och imorgon.

När ditt liv blir ditt budskap, och ditt budskap handlar om en närvarande Gud, och när ditt liv stryker under det budskapet så kommer du att ena och inte skapa motsättningar, och förmedla tro, hopp och kärlek, inte för att du alltid lyckas med allt, utan för att du tror på en Gud som förlåter dig och som älska både dig och alla andra.

Alltså kan du vara ett brev, ja t.o.m. ett kärleksbrev, från Jesus till din omgivning. Och jag måste säga att detta är en bra övergång till nästa veckas uppstart på vårens stora tema om gudsbild och självbild, för tänk att få börja se sig själv genom dessa häpnadsväckande, kramplösande och så glädjefyllda ord: Jag är ett brev från Jesus till min omgivning. Inte bara med mina ord, d.v.s. när jag får säga någonting om honom. Mitt liv är mitt budskap.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s